Värdelös?

"Du vet väl om att du är värdefull? Att du är älskad här och nu..." och så vidare. Den sången har väl de flesta som gått igenom en luthersk skriftskola sjungit? Kanske många andra också. Och visst är det väl så.

Sen finns det en annan sida också. En bekant till mig, som jag ytligt känt i många år och pratat med i de mest olika sammanhang, utan att egentligen känna honom så väldigt bra frågade mig härom dagen om jag hade fyllt 55. Jag är ju 54, så svaret blev ju därefter "Inte ännu, men i höst." Mannens svar blev tydligt, sarkastiskt och rätt ackurat tycker jag. "OK, då är du ju i praktiken där. Från den åldern är man värdelös."

Det är ju viktigt att förstå lite om man orkar läsa mina texter att allt jag skriver dels ska förstås ordagrant, men dels ska varje ord tolkas i sin kontext och tillåta fantasi och själsliga visioner på filosofiskt plan. Det finns ju en halvofficiell sanning, som uttalas som fakta att medelålders vita män styr världen och håller sin maktställning genom att "tvätta varandras ryggar" som man skulle säga med felaktig direktöversättning från finskan. Ungdomar, kvinnor, etniska och gamla förtrycks så att de inte kan ta sig till de positioner som ger pengar och status. Hur kan då en sådan som jag vara "värdelös"? Vad menade karln?

En sak som medelålders vita män förväntas ha är arbetserfarenhet och kunskaper som ligger så högt de någonsin kan ligga. En medelålders gubbe förväntas helt enkelt inte mera lära sig nya saker eller utvecklas. Fråga fast deras fruar, de som ännu har någon kvar, hurudana de är.

Jag var rätt duktig på sånt här en gång i tiden. Är jag sämre nu? Knappast, men jag kan förstå om någon inte ser framtiden inom sin klubb genom att ha mig i dag görandes detta. Sen å andra sidan lär jag höra till de mest rutinerade och med hävdvunnen kunskap och visdom inom just konutläggande med mera. Tar jag i så fall bort framtida konläggares möjligheter ifall jag skulle "ta jobben". Vad ska man ha; en som kan eller en som kommer att lära sig och kanske bli bättre än han som kan? En sak som sällan dryftas är huruvida även gamla hundar kan lära sig sitta. Kan en "värdelös" snart 55 åring lära sig nya saker, eller utvecklas på de områden han redan kan?

En fråga som knappt kan ställas, men jag vågar eftersom jag ännu är lite kocko i huvet är, "Vem vågar satsa på en medelålders vit man?" Detta kan tänkas skrattretande, men är lite relevant ändå. Eftersom den ofta outtalade sanningen är att alla poster ju innehas av medelålders vita män, då föredrar vi andra kategorier människor istället och resultatet blir ju då att dessa 55 åringar blir irrelevanta. Deras tid har varit och de som finns kvar kommer att fasas ut, så där till 65 årsdagen. Då kommer de nya krafterna, som även de en dag blir 55 att styra och ställa.

Är det hopplöst? Nej, men intressant.

Då när jag såg ut så här, var 20 nånting och mest spelade fotboll förutom att lära mig lärargebitet genom arbete mest var allt möjligt. En person sade till mig nyligen att "Du har alltid haft sådan tur med allt förutom med kvinnor." Jaa, jag har ju nog fått till fem barn med just dessa kvinnor, så helt värdelöst har det nog inte varit, men tursam brukade jag vara förr jo.

Blev inte mycket jag sov i natt märker jag då det ännu är morgon och jag har suttit länge framför datorn med morgonkaffet. Det skulle behöva städas lite och så fixas en aning före flickorna kommer. De blir ju här enda till julafton. Det ryktas även att min läkardotter med Stockholmare har anlänt. Jag vet att de inte tycker att jag är värdelös. Det tycker inte jag heller. Jag säger, innan det blir dags för en god jul. Lyssna på alla, även vita medelålders män. Vi har alla något att komma med som kan göra Världen bättre, eller sämre med för den delen. Massvis med människor är ju helt puckade....