Varför? Varför inte!

De här internets algoritmer är outgrundliga. Eller säkert inte, men för mig nog lite. Gårdagens inlägg och därmed också några andra texter fick mycket nya läsare och det fördes till och med diskussion på sociala medier.

Bland annat frågan om vad syftet är med inläggen kom upp. Varför skriver jag? Jag tar det en gång till och väldigt kort. Detta skrivande är allra först i mitt nuvarande läge en terapiform, men också ett sätt att visa att jag finns. För vem då? Ja, för dem som vill läsa. Släktingar, vänner, bekanta men också andra som kan tänkas minnas mig vid tillfällen då de kan behöva en sådan som jag. Jag tänker helt krasst nu på anställningar eller engagemang samt samarbetsförhållanden. Jag startade faktiskt upp denna nya version av min blogg för att visa att jag är kapabel att producera en text per dag, vilket var vad jag ville jobba med för någon som betalar då för en månad sedan. Nu tror jag nog att jag skulle palla för mer än en text, eller fler arbetsuppgifter om vi tar det så och i januari ska jag kunna åtminstone nästan köra fullt ut, vad det nu sen innebär i ett gebit som detta.

Jag är inte så naiv att jag tror att detta skrivande här på min hemmalaptop skulle försörja hela mig och min familj, men jag kan se detta och eventuellt poddande eller vad som helst som ett extra ben att stå på. Jag kan ju annat också, som tex denna bild inifrån Olympiastadion efter Cupfinalen 2022 visar. Bucklan fick vi med oss och senast jag såg den stod den ovanpå (!) ett vitrinskåp i WHAs café. Hoppas vi inte behöver hunden Pickles här på Åland bara. Om ni inte vet vad jag pratar om, googla World Cup 1966 Pickles.

I går tog jag mig för att njuta av vintervädret inne i Mariehamns ishall Islandia. Jag har tidigare i höst sett det stora utropstecknet då det gäller folkrörelse, det vill säga IFK Mariehamns herrar spela i division 3. Smockad ishall och trevlig division 3 verksamhet på isen. I går var det damerna som jag både lovat och velat se en tid. Utan att ha sett ishockey i just denna serie förut tyckte jag att matchen var fascinerande, trots att hemmalaget i andra perioden släppte in fem mål under en svacka då bortalaget Vita Hästen mer eller mindre satte allt de hade inom ramarna och dessutom skapade målchanser i lägen som aldrig hade blivit något i första eller tredje perioden. På slutet blev det så där härligt grinigt. Två 5 minuters utvisningar och två matchstraff klarade IFK damerna av att skaffa. Riktigt rolig match, trots förlusten och de två skadorna på bortaspelare.

Publiken dock. Där herrmatchen senast lockade fullt hus var detta precis som inom min egen gren. Här på damernas hemmamatch satt de närmast sörjande och en för dagen tillrest bortaklack. Stort att åka till Åland och spela. Det hade säkert jag också trott.

Det är bara så att intresset för kanske främst bollspel är så oerhört olika då det gäller herrar och damer. På ungdomsnivå är det ganska jämnt skulle jag säga. Föräldrar stöder ju sina barn. Men sen då det gäller A lagsverksamhet och "vanlig publik" ska komma och även ofta betala in. Då blir det sträng selektering. Jag tycker detta är synd och jag lever förstås med damfotboll hårt knuten till hjärtat. Jag kan inte kräva att man måste bli intresserad. Jag vill inte heller ta bort något från herrarna. Det jag kan göra är att framhäva att damernas spel är precis lika intressant som herrarnas. Ändå får man ofta frågan, "Såg du matchen?" 9 gånger av 10 är det här på Åland fråga om IFK Mariehamns fotbollsherrar, kanske ishockey nu under vintern till en liten del. I går var "matchen" för mig denna damernas ishockeymatch. För Edit var det Manchester City-Tottenham. Flickan fick bevittna hur Spurs klädde av Guardiolas lag totalt. Jag vet inte om hon inser vidden i det hela, men en dag säkert.

Dansshow på Alandica i dag. Sallys debut. Lokalen slutsåld. över 99% av alla aktörer är flickor. Ja va säger man? Jag säger "bryt benet" för så har jag lärt mig att man ska.