Var står jag då?

Det är trevligt när ens texter engagerar. I går var en sådan dag, tur att det var lördag och det enda avlönade jag hade att uträtta var att fullfölja bollinventeringen i JIKs förråd. Mina två minderåriga var hos sin mor, de tre äldre lever sina liv, så jag kunde faktiskt följa diskussionen på some en bit. Kunde även konstatera att den av mina systersöner som kom längst i FM i badminton slogs ut i semifinal, väl så ändå.

För det första, tack för responsen de av er som kommenterat. Till min glädje fanns där många som höll med om grundbudskapet. Några andra håller väl också i stort med, men har svårt att tänka att jag inte har något personligt jag försöker föra fram på dold, eller mindre dold väg. Så fanns det ju sådana som inte läste texten också och passade på att inflika något som inte alls hade med saken att göra, liksom för att de också ville vara med.

Bland mycket kom det fram en önskan om att jag skulle bli tydligare med var jag själv står. Uppfriskande det med då jag ibland anklagas, eller tackas för att vara som en öppen bok. För mig själv är jag nog väldigt tydlig och försöker beskriva detta bland annat i dessa texter. Men okej. I dag ska jag försöka, tillräckligt kortfattat men ändå ge en sneak peak på var jag står politiskt, eller kanske mera var jag glider omkring. För mitt problem ligger just i att jag inte kan se ett enda av de befintliga partierna som riktigt passande för just mig. Eller kanske det att jag ser så många risker med att binda mig till något sådant att det känns bättre i detta nu att vara frifräsare och liksom vara mot alla, eller kanske snarare för alla. Jag har kunnat gömma mig bakom min lärarroll, men just nu i alla fall har jag inte det heller att skylla på.

Yes. Här är jag som jag såg ut för cirka 9 år sedan då jag var med och arbetade för min fotbollsklubb som fick lite fördelar ur Anders Wiklöfs börs mot att vi var med och byggde upp, monterade ner och dessutom fanns närvarande som funktionärer under den berömda 25e julikonserten som då arrangerades för första gången. I klubben samarbetade åländska liberaler, centermänniskor, socialdemokrater, lite obundna och så vidare tillsammans utan att förakta varandra. Vi brydde oss om fotbollen och det som Åland United stod för. Detta kan jag inte utelämna i en snabb presentation av mig själv. Uppvuxen i omklädningsrum. Trump säger "America first" jag säger "football first".

Vad tror jag i övrigt på? Skola/folkbildning, idrott och övrig kultur är väl de saker jag själv håller som viktigast i samhället. Självklart är sjukvården viktig och saker som kollektivtrafik, möjligheter till utkomst för företagare och arbetstagare etc etc också centrala. Om jag skulle vara aktiv inom politiken på Åland skulle alltså titeln som Utbildnings och idrotts/kulturminister vara drömjobbet, sorry Annika kör på bara!

Såsom i grunden socialliberal med små stänk av nationalism och konservatism är jag alltså beredd att betala skatt även för sådant som jag själv inte utnyttjar ifall det gagnar människorna och samhället i stort. Vad som gagnar samhället överlåter jag vart fjärde år till dem som folket bestämmer att ska förvalta den makten, eller vart sjätte år då det gäller Republikens president. Jag är alltså Finländare i själen, men sedan 30 år även ålänning och hör samt häpna, jag ser ingen som helst konflikt i detta. Ålands Självstyre är en viktig del av hela Republiken och behöver behandlas med respekt samt utvecklas på ett sätt som gagnar oss alla, främst då ålänningarna själva förstås.

De stänk av nationalism och konservatism som jag nämner i mig själv bottnar i en kärlek till mitt land och numera även till mitt landskap som jag aldrig vill hamna att välja mellan. Alla människor som bosätter sig här och som vill följa de lagar och principer som här gäller är mina landsmän. Till våra lagar och principer hör att dessa kan ändras med folkviljan och därför är det klart att allt som gällde på 1960-talet inte kan gälla i dag, eftersom både folk och grejer har blivit så annorlunda. Därmed sagt är jag starkt för att man funderar noga innan man förändrar fundament som har fungerat. Ibland kan det bli bra, ibland inte alls. Jag tänker till exempel på grundskolan som har fungerat väldigt bra, men nu måste förändras för att passa de människor som går där numera. Ur min synvinkel har man dock gjort lite väl snabba ryck och försökt förutse vad som behövs, utan att vara förankrade i verkligheten och eventuellt omedvetet har man tagit loss hävdvunna ankare som gör att grundskoleskeppet nu seglar oförtöjd åt olika håll, med det rutinerade manskapet som flyr i olika livbåtar.

"Allt jag kan om moral och ansvar har jag lärt mig av fotboll", fritt översatt citat av filosofen och nobelpristagaren Albert Camus. Det ligger en hel del i det där. I fotboll växer olika personligheter och egenskaper ihop och bildar en fungerade kropp. Om någon del inte respekterar den andra och drar fram dess bästa sidor kommer man att behöva kompensera och det blir aldrig riktigt harmoniskt. I harmoni, men också tydlig diskussion om detaljer, kan man utveckla verksamheten. På bild ser vi en av mina några höjdpunkter under min karriär. Finländska mästare med Åland United 2013. I bakgrunden ser vi på skyltarna att vi inte ännu har uppnått jämställdheten som nu råder. Det var några år senare som vi uppmärksammade Mariehamns stad på att Åland United också spelar på WHA. Skylt kom upp rätt smärtfritt över en vinter. Man hade helt enkelt inte tänkt på saken, så ingen drama eller ilska behövdes här heller. Jag tror mycket kan skötas så faktiskt.

Samhället är bildligt talat ett fotbollslag. Jag tror att alla vill vinna. De flesta inser att det är laget som vinner och att alla har olika uppgifter däri. Det kan finnas många olika åsikter om hur vi kommer till segern och även om vad som är en seger. Genom att inse att vi alla är i samma båt kan vi samarbeta. Förlåt nu alla, men jag tror så starkt på detta. Den oerhörda respekt och kamratskap som finns mellan spelare och tränare även i olika klubbar, som man mest märker av i omklädningsrumskorridorer och av egen erfarenhet vet jag, även via telefon och sociala medier, är något jag tror på i alla sammanhang. På planen, eller i offentliga diskussioner kan man strida till synes blodigt. Utanför respekterar man varandra och därför blir det sällan riktiga övertramp i offentligheten heller. För dem som följer spelreglerna alltså.

Vet ej vad det gav, men sådan här är jag. Vilket parti borde jag alltså höra till? Ordet är fritt.