På Pappas födelsedag lite om amerikanska system

Till att börja med snabbt. I dag är det min Pappas födelsedag. Hade han varit med oss hade vi firat 84 år sedan han föddes i Helsingfors. Han har dock inte funnits bland oss kroppsligen sedan sommaren 2020 och existerar nu i våra minnen.

Här är han, längst till vänster, alltså han som minst liknar de två andra, hans små tvillingbröder och mina farbröder. Detta blev Pappas sista fotbollsmatch. TiPS-Åland United i oktober 2019. Erin Yenneys mål avgjorde så vi fick ta bronset med oss till Åland. Pappa var ofta där då vi spelade i huvudstadstrakten. Det var främst så vi träffades under dessa sista år. Utan att här säga saker som jag redan sagt på andra ställen vill jag i korthet säga att min Far var en av den gamla stammens Goda Män. Jag hoppas kunna bli som han i många bemärkelser. På vissa sätt märker jag dagligen att jag håller på att närma mig. Såna som han görs inte mera och jag tänker på honom lite extra just detta datum. Vi ses Pappa.

Så är det val i Amerika i dag också. En vanlig europeisk reflektion är att de har så underliga system där i USA. Hur kan man inte vinna om man får flest röster tex? Ja, det är faktiskt inte alls så konstigt om man lite tänker efter. Även i Finland hade vi elektorsval ända fram till Koivisto. I stället för att rösta direkt på en kandidat röstade man fram 300 personer som i sin tur skulle välja president. Så funkar det också i USA, men då man har 50 delstater så kan man bara rösta på en elektor ur sin egen. I varje delstat representerar elektorerna en av de uppställda kandidaterna och den kandidat som får flest röster i delstaten vinner alla de elektorer man kan få just där. Varje delstat har elektorer i proportion med hur stor del av landets befolkning som bor just där. Precis som i finländska riksdagsval alltså. Åland har en riksdagsledamot eftersom ålänningarna representerar 0,5% av Finlands befolkning. Inget konstigt alltså.

Den här bilden torde härstamma från förra valet då någon gav mig ett Trumphuvud, som sedan sattes i en använd kaffemugg.

Det mesta är alltså klart som korvspad då man lite studerar det och vill förstå. Som Europé har jag enormt svårt att begripa hur tex våra fotbollsligor och seriepyramider kan vara så invecklade för utomstående att fatta. Det är ju Världens enklaste grej, även fast vissa ligor delar sig i övre och nedre serier, men summan av kardemumman är att vinnaren blir mästare och de sista faller till en lägre serie. Vad är svårt? Sen spelas det cuper och andra tävlingar separat, ja det är ju klart. Jag har förstått att detta är obegripligt för många amerikaner tex.

Men hur funkar det där då? Jaa, det är ju olika i varje sport förstås, men det finns oftast någon slags "regular season" som bildar en grund för Play off. Till denna play off kvalar man sedan in lite beroende på vilken "conference" eller "division" man råkar höra till och tex i NBA basketen finns det något som heter "In season tournament" där man har haft ett separat Play Off redan under regular season varifrån man också kan komma vidare. Ja, det hela leder ofta till att de flesta sporter utövar massvis med matcher som i slutändan inte har nån betydelse, för att man ska spela nån play off mot någon som man slagit 6 gånger redan, men nu kan man falla ut mot dem i alla fall. Inte som i en separat cuptävling, utan från tävlingen där man krossat dem under regular season. Jösses...

Jag försökte lugna nerverna med att kolla Soccer för damer, NWSL ligan. Där såg det helt hyfsat ut nog. 26 matcher i regular season, men nu har man nåt slags play off på gång i alla fall. Jag minns då man i ligastyrelsen här i Finland tryckte på för Play Off och nollade poäng, så alla ska ha chans att vinna så länge det går. Om nån undrar ser jag det som en av mina egna större förtjänster att jag och några till lyckades stoppa detta. Alla matcher har betydelse och den som blir sist faller ur. Det är min övertygelse. Så kommer Nationella Ligan att vara även framledes, fast man nollar poängen i lägre slutspelet. Det funkar ändå. Tro mig.

Allt är alltså glastydligt bara man vill förstå det. Utom cricket, men det kan vi inte skylla på amerikanerna för...