Personliga priser

Till att börja med vill jag nämna och tacka för en del respons som har kommit in gällande min förra text . En del respons har det även blivit på denna. Jag har kommit fram till att min Mor egentligen har fel då hon säger att jag har ett behov av att finnas i rampljuset. Det har jag inte. Dock har hon till hälften rätt. Jag har ingenting emot att finnas i rampljuset om det känns som att det behövs. Gällande dessa två texter känns det som att jag behöver det. För mig gäller det att komma i balans och kunna finna ett sätt att fortsätta leva vettigt och så jag kan göra nytta, främst för mina barn och barnbarn, men också för saker jag finner viktiga (läs fotboll och jag dristar mig till att hålla skola kvar här och således blir summan av summarumet ALLMÄNBILDNING) Läs gärna alltså. Kommentera jättegärna och jag har inget emot att man sprider texter eller om jag råkat säga något som faller er i smaken. Blir denna blogg med tiden ett ställe där viktiga saker sägs, då känner jag att ett litet syfte i alla fall har uppnåtts. Där är vi inte ännu, fast jag ju tycker allt jag skriver här är viktigt.

I går kväll gick den årliga Ballon´d Or av stapeln. Eller helt enkelt tidningen France Footballs årliga fotbollsgala där de mest erkända priserna för årets bästa fotbollsspelare etc i Världen delas ut. En slags Nobelgala för fotboll. Precis som att Nobelstiftelsen fått en slags gloria som officiell Världsmästarorganisation inom vetenskap, litteratur etc har Ballon´d Or galan blivit ansedd som den "riktiga fotbollsgalan". Sedan 1956 har priser delats ut, förutom 2020, då man höll upp på grund av att Coronapandemin hade gjort fotbollsvärlden ojämlik att bedöma. Sedan 2018 har även damspelare premierats, så där på tal om jämlikhet och annat.

Yes. Bilden ovan visar årets vinnare. Rodrigo Hernandez Cascante, eller mera bekant kallad Rodri, hemmahörande i Manchester City och det spanska landslaget som vann EM i somras tog hem herrklassen, medan årets bästa damspelare i år igen heter Aitana Bonmati, som huserar på mittfältet i suveränen FC Barcelona och förstås det spanska landslaget.

Precis som Nobelpriset som har blivit oerhört prestigefyllt, fast det i grund och botten är fråga om att stimulera positiv utveckling för mänskligheten i stort har Ballon´d Or blivit en debattfråga som väcker stora känslor. Att Rodri, som sedan september är långtidsskadad, vann uppfattas av Real Madrid som en storkomplott mot just Real Madrid. Precis som under de år då Lionel Messi, som ju inte är den mest populäre killen i den kungliga spanska klubben, vann över, ja i princip vem som helst. Real Madrid bojkottade tillställningen i går. På damsidan är man upprörda över att galan, precis som i fjol, läggs mitt i FIFA fönstret då damlandslagen spelar kvalmatcher för nästa sommars EM. Sverige bland annat har med stora bokstäver kritiserat detta. De möter ju Luxemburg hemma i dag. I Norge skrivs det om hur Caroline Graham Hansen åkte privatflyg till Paris för att hinna tillbaka till tisdagskvällens hemmamatch i Oslo mot Albanien. Här i Finland följer vi diskussionen, men har ingen egen att riktigt hänvisa till. Dock spelar vi ju hemma mot Montenegro i kväll klockan 18.30 och ska förhoppningsvis klara av att lyfta profilen från fredagens kärrlöpning och visa varför vi ska spela i den andra play off omgången i november.

Själv brukar jag inte få så många utmärkelser. Jovisst har jag i skolan blivit tilldelad "Årets influencer" en gång och några andra diplom som eleverna skojar fram vid julfesten har jag väl fått. Dessa är roliga. Jag och några till brukar skratta lite åt att de som ska få priser ofta hör till en skara med förutbestämda kvalitéer. En gång för många år sedan föreslogs jag faktiskt, av en sådan där liten oppositionsrörelse som "Årets lärare på Åland". Resultatet det året blev att organisationen inte delade ut ett pris alls för att de ville få in fler kandidater till nästa utdelning. Jag undrar om det fanns nån annan kandidat alls. På fotbollssidan har jag en gång fått ett stipendium av Mariehamns stad och sedan nu i höstas den väldigt prestigefyllda titeln "Legendar" av Nationella Ligan. Åland United gav mig titeln "Hedersmedlem" under årsmötet förra hösten, lite för att få allt att verka bra kan jag tänka. Men tanken att premieras med något officiellt av någon lokal organisation tror jag vi får glömma. det är heller inget jag eftersträvar i sig, trots att det så klart vore trevligt med erkännande. Därför är jag fascinerad över hur viktigt det verkar med dessa individuella premieringar i lagspelet fotbolls världsbild.

Okej. Finland-Montenegro i kväll alltså. Före det möter U17 flickorna Norge i en direkt kamp om gruppseger i EM kvalet. Jag tror jag ska åka och simma. Om inte annat är bubbelpool och bastu oerhört skönt och min tankeverksamhet börjar rulla på så bra.