Pedofiler, Lucia och sådant

Denna tredje advent en liten fundering kring saker som diskuterats, eller kanske mera sagts, under den senaste tiden. Ett fall av försök till opassande samröre med minderårig uppmärksammades stort här på Åland då ett lokalt par åkte dit i en svensk granskning där man låtsades vara minderårig och sedan lockade de vuxna i en fälla för att få dem exponerade och tillintetgjorda. Detta har självklart väckt känslor. Paret ska, enligt "säkra källor" ha lämnat Åland och synbarligen finns två arbetsplatser att söka. De är dock inget för mig, eftersom jag inte har de kunskaper som krävs för dessa jobb. Som alltid, speciellt nuförtiden då alla kan nå ut med budskap högt och till många slog vågorna höga och blev till och med i sammanhanget osakliga, framför allt för de utpekade människornas anhöriga att se. Mycket agg har även riktats mot förespråkare för att inte hänga ut misstänkta pedofiler, för en sådan term kan vi använda som samlingsnamn för saker de anklagas för.

Det är sant att vissa brott inte kan förlåtas av någon annan än Gud, ifall nåt sådant finns vill jag tillägga för att inte i min tur angripas för just den detaljen då jag i dag vill fokusera på annat. Jag ser dock svårt på allmänhetens rätt att döma. Vi såg vad Franska revolutionen förde med sig för enskilda människor då det begav sig. Vi kan argumentera för att detta ledde till större bestående resultat, men ska vi säga det samma om Bolsjevikerna, Nazisterna, Röda Khmererna eller någon annan? Handlingarna dessa människor ertappats för är totalt förkastliga och vi kan vara överens om att det är kört för dem här på Åland för lång tid framåt. Jag skulle dock hoppas att vi hade tålamodet att fokusera på de långsiktiga målen, som de facto lagar och samhället kan föra. Man måste hjälpa på traven, jo. Risken för att skrika om rätt saker men på fel sätt är dock överhängande. Det är rätt att vara upprörd. Det är jag med. Var dock upprörd varje dag för detta händer hela tiden, inte bara för ett en svensk organisation fångar din granne. Svårt att veta vad som är rätt, men offentliga giljotinavrättningar har vi liksom testat på. Vi förfäras över Syrien och Saudiarabien med mera. Dit vill vi inte, men vi vill nog att denna typs förövare åker dit och hårt.

Sen har vi då Luciagate. Denna har faktiskt fått mig att tappa hakan. Som (förhoppningsvis) är känt firar vi, på Åland, i Finland och i Sverige en helt egen variant av den katolska helgonberättelsen om Sankta Lucia. Här i våra länder har det blivit en "förturnering" för Julen. En ljusfest som sedan 1940-50 talet har förknippats med att en flicka får en ljuskrona på huvudet och sjunger om stjärngossar. Detta är den nu rådande "nordiska luciatraditionen". Jag har själv varit stjärngosse i princip under hela min skoltid och har nu på äldre dagar faktiskt börjat uppskatta det högtidliga och fina i det hela, inte minst i fredags då Sally fick spontankrama tärnorna på torget i Mariehamn. Stolta och glada unga kvinnor som kände att de gjorde folk lyckliga. Fint så det förslår bara.

I år har Lucia blivit något för hela folket i Finland, inte bara för oss svenskatalande bättrefolk. Orsaken till detta visar sig vara att årets "Nationella Lucia" Daniela Owusu har synliga anor till en annan världsdel. Här föll jag nog lite ur stolen måste jag säga. I Sverige har man ju fört sina kampanjer där man har lagt kronan på pojkar ur de flesta etniciteter just för att alla ska kunna vara ljusdrottningar. Jag har faktiskt ingen stark åsikt om detta. Lucia är Lucia helt enkelt. I de gamla grekiska dramerna hade vi gubbar som spelade jungfrur och djur. Lucia är en roll och ett begrepp helt enkelt. Att sedan Daniela, som precis som hennes stolta far säger, har brun hy gör väl inte Luciarollen det minsta annorlunda? För mig blir hela diskussionen om kön och etnicitet väldigt konstig, då man ofta för att framhäva att dessa inte har betydelse pratar allt mer om dem. Och sedan, mitt i allt har folk problem med att den valda Lucian har en svart Pappa, för det är därför hennes skinn är brunt ser ni...

Att säga att fotboll är problemfritt vore att ljuga så inte ens Pinocchios näsa räckt till. Rasism och alla slags ytterelement frodas på läktarna. Ändå har jag aldrig hört någon klaga på att Glen Kamara, Tammerforspojken som sedan växte upp i London, representerar Finland, annat än att hans passningar numera tenderar att vara mindre vägvinnande och att hans försvarsspel inte mera räcker till. Vi har finska pojkar som heter Galvez, Hradecky, Ivanov och O´Shaughnessy med flera som spelar inför klacken som likt 1600-talssoldater ropar "Hakkaa Päälle". Kamara har fått utstå verklig rasism då han spelat utomlands, men Finland har stått bakom honom. Han pratar helst engelska, men kan bevisligen bättre finska än den vördade exkaptenen Tim Sparv, som i sin tur helst pratar svenska.

Ja, jag vet inte. Det vore fint om vi kunde fokusera på saker vi tycker är viktiga och på samma gång fundera på varför dessa är viktiga och för vem.