Lycka är att klaga

Jag tar lite fasta på ett tema som dels stört mig, dels roat men mest nog konstaterats under sista tiden. Det finns ingenting som inte går att klaga på. Klagovisor kan dessutom bli en egen konstform och överleva tusentals år om så vill sig. Då måste retoriken vara ypperlig dock. Lycklig är den som kan yttra sin klagan på ett odödligt sätt! Tex i Bibeln finns många mästerverk bara man vill söka efter dem.

Finland blev för åttonde gången på raken utsett till Världens lyckligaste land. Detta faktum är ju oerhört tacksamt att driva med och ifrågasätta. Hur många har träffat en lycklig finländare? Ättlingar till folket som blött på Narvas hed, Polens strand och Lützens slätter med mera, för att nu inte nämna Tienhaara, Summa och de där ställena. Ständigt i topp i självmordsstatistiken. Hur är det med ålänningar? Bättre? Sämre? Vad är bättre eller sämre i detta sammanhang?

En för mig oerhört relevant indikator är vad man klagar på och hur galghumorn fungerar. Det berättas att Berlinborna under 1944 och 1945 brukade säga att så länge inte U-Bahn får stationer i Sovjetunionen är det väl rätt hyfsat i alla fall. Vi får hålla med om att sådana uttalanden vittnar om lite värre levnadsförhållanden än de som leder till diskussionerna om Ciara Zelmerlöfs, eller vad heter hon nuförtiden, Instagrampostningar. Inget fel på sådana förstås, men om man postar Världspolitik på Truth Social, då kan vi börja ana allvar faktiskt. Att driva med att Putins sammanfattning av telefonsamtalet med Trump gällande vapenstillestånd i Ukraina utmynnade i ishockeymöten mellan NHL och KHL är också något som man borde förstå att skämta om och lyfta fram som vrickat i sammanhanget.

Vad är det då man klagar och skämtar om i Finland samt på Åland? Regeringen så klart. Stigande arbetslöshet och större social osäkerhet. På Åland finns grupper som är oerhört upprörda över att ett företag haft möjlighet, via offentliga kanaler att skänka 3 miljoner Euro till Ukrainska skolbarn. Det värsta i sammanhanget målas fram som att finansministern inte blev invald i Lagtinget då det begav sig och att Ukrainas First lady besöker Åland och tillsynes tigger mera pengar som ju borde gå till... Ja, vem skulle ha fått dessa 3 miljoner om inte PAF via Landskapsregeringen gett dem till Zelenskastiftelsen? Så mycket vet jag att det inte är de åländska scout- eller innebandyföreningarna som skulle ha fått dem. Troligen hade ingen alls gjort det. Nu gavs de till stiftelsen som hjälper barn i krig, men folk upprörs över att det görs på fel sätt. Egentligen ett tecken på hur bra vi har det.

Den nya modetermen "Pressfrihet" eller "yttrandefrihet", nej de är inte nya termer men det pratas om dem som om de vore nya, rullas på i diskussioner med pannor i djupa veck. Samma slags globala undersökningar som sätter Finland i topp i lyckoligan placerar oss också väldigt högt i pressfrihets-, demokrati- och den personliga frihetsligorna. Vi har det alltså bäst i Världen på många sätt. Bra att minnas förstås att bäst i Världen också har brister, men att vi ingalunda ska dras med i stora Världens fake news och korruptionsexempel. Låt Kaj och Erika Vikman vara viktiga och låt oss klaga över Jacob Friis laguttagningar. Hittills har han gjort en och den fick i och för sig till den första bortasegern på länge, men jösses va jobbigt det var att titta på det finländska landslaget. Nya tag mot måndagen i Litauen!

Vad har jag att klaga över? Levde jag i Gaza eller de östra delarna av Ukraina till exempel skulle jag ha lite andra saker än de som alla folk har, vädret, fotboll, lokala politiker och så vidare. För mig är livet en återhämtningsprocess genom mestadels arbete. Jag har börjat komma tillrätta på JIK kansliet och ute på planen. Här hoppas jag att något kan ske så både klubben och jag själv kunde få kontinuitet. Nu börjar sommaren närma sig och de mediauppdrag jag lovat mig vara tillstädes för kommer att ytterligare röra till allt. Uppdragen är spännande och motiverande, men kräver en oerhörd planering och jag är osäker på hur min omgivning, de som är beroende av mig alltså, riktigt förstår hur det kommer att vara. Det gör inte jag själv heller i och för sig, så vi ser.

Hittills är det ju bara inom skolor man vågat testa mig under våren. Inget illa i det. Jag har ju rutin och ändå känner jag mig totalt ute och cyklar då jag sätts som ansvarig i en syslöjdssal på lågstadiet. Här vore det spännande att se hur en Trump eller Putin skulle driva det hela. Jag tror faktiskt att de vore minst lika kissnödiga som jag.

I allt jag säger behöver man kunna läsa essensen. Det är klart att klagan är motiverad. Det är ändå bra att ha ett helhetsperspektiv i huvudet. Lärares och skolpersonalens vardagar stramas allt mera åt och det finns faktiskt orsaker att klaga här. Sen tror jag nog att det samma gäller överallt. Danska lärare hade säkert svårt när rekommendationerna om högst fyra starköl under en arbetsdag togs bort. I krigszoner är lärarna garanterat själaglada om alla elever kommer till skolan levande och välbehållna trots att de säkert likt de flesta suckar över hur jobbiga vissa är. Det är bara så att man alltid hittar saker att klaga om. Politiska ledare får man tycka till om, förutom i diktaturer som tex Ryssland, Belarus, Kina, Nordkorea och sedan i januari USA.

Helgen ser ut att bli solig. Förr frågade folk mig ofta om jag hade match i helgen. Numera är korrekt formulering "Hur många matcher har du i helgen". Denna helg blir det 3 st, men livet plockar väl min fysiska närvaro ner till 2. Hoppas få en levande bild levererad från den tredje bara.