Kan stenen rullas och återuppståndelse ske?

Bland mycket annat inspirerades jag härom dagen att bläddra lite i min gamla blogg, som också hette Enligtvirta. Huvudlänken hittar ni om ni trycker här tex. Bland många saker fascinerades jag av hur mitt liv egentligen var. Låt oss ta denna dag, två dagar innan ligapremiären i mars 2016. Jag läste, mindes väldigt väl alla detaljer och nu, nio år senare förbryllas jag av att jag faktiskt satte mig ner och rafsade ihop denna text efter att äntligen ha kommit hem, vid närmare midnatt.

De känslor jag får via minnesbilderna är också tydliga. Jag brann. Jag brann inte bara i bägge ända, utan jag faktiskt älskade det jag gjorde och på samma gång det yviga familjeliv som rullade i bakgrunden på våran gårdsplan och i husen därpå. Jag faktiskt såg fram emot skoldagar, eller enskilda lektioner och möten med elever. Det var många små treårsprojekt som jag älskade. Jo, jag älskade dem. Fotbollen, med alla de improviserade och planlagda beståndsdelarna däri ingick gjorde jag också i ett flowtillstånd som räckte i många år. Raissa kom fram och åkte med till ligapremiären som gick den 1a april i Hagalund. Vi hade dessutom lyckats lura delar av supportrarna och andra genom att på vår hemsida skriva att matchen skulle spelas på WHA istället och att de 50 första åskådarna skulle få korv. Det var roligt, omständigt och helt underbart. Matchen vann vi för övrigt efter att Raissa kommit in och kombinerat med Cynthia Uwak. En första trepoängare borta under en säsong som skulle bli vår nästsämsta under hela min tid i klubben.

Det har alltid funnits fotbollslag i mitt liv, eller åtminstone efter att jag gick med i mitt första i 9 års ålder sommaren 1980. 1987, eller är det 1988, coachade jag dessa pojkar, bland annat svåger Vellu som var målvakt och inte ännu då svåger i Helsinki Cup eftersom ordinarie huvudcoachen helt enkelt var på jobb. Det var roligt, intressant och jag lärde mig mycket. Det brann inom mig redan då.

Där är nu min situation. Jag har byggt upp de saker jag kan på att älska dem och brinna för dem. Jag kan fortfarande alla saker, men jag måste medge att varje syssla inte mera ger mig hjärtklappningar av samma orsak som förr. Jag vikarierar gärna i skolor och jag måste för tillfället också göra det för att överleva. Men tanken att kasta mig in och driva treårsprojekt som jag brukat får mig direkt illamående. Fotboll av alla de slag är ännu också min kärlek. Då jag väl är där känner jag mig hemma. Men att se fram emot kommande säsonger, eller ens träningsveckor. Där är jag inte. Jag får se till att jag tar mig till platsen och så river jag av en träning. Det går nog bra sen. Själva passionen dog, eller kanske mera försattes i dvala i och med hösten och vintern med Åland Uniteds omstrukturering och de falska förhoppningarna med min nya scoutkarriär. Jag vet att jag finns där inne. Jag måste överleva både utan passion, eller också om passionen kommer igen. Då måste jag kanske behärska den mera än förut.

Vad jag säger är. Jag är en yrkesman. Jag tar jobb då de ges. Redan nu har sommaren visat sig se ut som ett jättelapptäcke med fotboll, media och eventuella andra jobb. Det är det där med familjen då. Oavsett vad nån kan tycka så har jag alltid låtit den komma först. Men kan jag fortsätta så? Denna andra ända av ljuset är det största dilemmat.

Ja jo. Edit funderar hur hon ska få sina kryckor på sin kompis moped då de ska iväg och podda. Sally leker hos en ny kompis som trodde det var bra om de begränsar till två timmar nu när det är första gången. Rufus vägrar berätta om han är på jobb eller ej och ja. Livet mal på. Donald Trump har utfärdat diktatoriska dekret i USA och står nu ovanför den skrivna lagen på samma gång som han anklagar det krigshärjade Ukrainas valde president för att vara just en diktator. Just det. Han anklagar någon för att vara just det som han själv är. Logik nån? I kväll hejar jag på KAJ. Bara bada bastu. Yksi kaksi kolme Sauna!

Nya tag för Helmarit i Ungern. Många dömer ut laget efter förlusten mot Serbien i går. Det var inte bra nej, men liksom, det kan bli så mycket bättre fram till EM.