Jag är tydligen en Demokrat

Jag har länge ansett att den enda riktigt behövliga fortbildningen i skolor- eller var som helst annanstans egentligen är Organisationslära. Alltså hur funkar samhället? Vem kan och får besluta i olika ärenden och varför? Vi skulle spara enorm mängd energi om vi helt enkelt kunde lära oss att klaga på förorättelser till rätt personer och gärna också medvetna om vad som är orsaken till deras ruttna beslut.

Så här såg jag ut i ett tidningsreportage nån gång runt 2015 då jag faktiskt körde långa dygn på tre fronter. Det är inte jag som har skrivit på tavlan, utan det gjorde journalisterna som ville få fram det de ville beskriva. Också det en form av allmänbildning.

Jag är säkerligen en tråkig person, men jag har utvecklat en åtminstone upplevd allergi mot vredesutbrott som riktas mot fel saker eller människor. "Hur kan ett skolschema läggas så man har fysik, matematik och långt språk fredag eftermiddag?", "Varför spelas damernas Cupfinal på söndagen?", "Hur kan Landskapsregeringen bestämma att de ska få 30% löneförhöjning?" och så vidare i all oändlighet. Självklart kan alla dessa beslut väcka frustration, med all rätt dessutom. Innan man ryter och ropar ut hur fel allt är kanske det dock vore skäl att kolla hur dessa är fattade, av vem och kanske även varför. Den där frågan VARFÖR som definierar människorna som art och gör oss kapabla att bilda samhällen. Känns säkert igen av någon som inte sovit precis hela tiden på mina lektioner i skolan. Rumpnissefrågan som Sokrates tillämpade och som i förlängningen gör att vi kunnat utveckla vetenskap. Vetenskap, läran om att veta... Jösses... En förvissning om att hela Världen och dess institutioner inte styrs av ett godtyckligt utvalt organ av farbröder som gemensamt försöker hitta på så dåliga beslut de bara kan. Nej, det finns alltid en tanke med allt. Sen kan den ju bli fel i alla fall, men ska man göra något åt den behöver man ju veta hur det hela har gått till och vad man kan göra för att påverka. Inte sant?

Det är klart att det enklaste som finns är att göra sig till ett hjälplöst offer. Det bara inte håller i längden, i alla fall inte om man vill förbättra sin situation. Förvisso finns det saker som man helt enkelt inte kan påverka. Då behöver man veta det och lägga sin energi på att acceptera detta och sedan gå vidare med saker man kan göra något åt. Åland United till exempel styrs av en styrelse som väljs varje år vid Höstmötet. En valberedning föreslår styrelsen som sedan väljs av de vid mötet närvarande medlemmarna enligt ett regelverk som bland annat jag nog har sparat nånstans på min dator. Det är möjligt att jag själv eldade på beslutet om min egen uppsägning då jag som medlem i klubben och på samma gång anställd bad att få träffa valberedningen. Eftersom styrelsen själv inte hade kontaktat mig för att höra mina åsikter om saker, förutom dem som jag hade levererat utan att man bett om dem, ville jag utnyttja min rätt som medlem att påverka. Jag sade helt enkelt till en representant från valberedningen hur jag tyckte, bland annat om sammansättningen av styrelsen och gav förslag på framtida sammansättningar. Det var vad jag kunde göra. Det kändes skönt efteråt. Resultatet blev som det blev. Inget av mina förändringsförslag kom att förverkligas och delar av valberedningen sade upp bekantskapen med mig. Well, so is democracy...

Ett uppskattat inslag i de åländska skolornas demokratiutbildning är de årliga besöken av riksdagsmannen, som nu i några år har varit Eckerö- Mats. Mats själv står för något som jag uppskattar stort, det vill säga vikten av att prata med även sådana som inte delar din egen åsikt. Detta är kanske det allra viktigaste. Genom att lyssna på sådana som inte tycker som du kan du faktiskt lära dig hur dessa tänker och eventuellt själv få en ny insikt i frågor. På samma gång kan du hoppas att den andra parten också lyssnar på dig. Det allra viktigaste vid dessa diskussioner är att grunda det du säger på fakta och kunskap. Denna fakta och kunskap behövs för att åsikter ska ha någon som helst relevans.

Vadå att jag tydligen är Demokrat? Ja, jag följer ju så klart även det amerikanska presidentvalet och gjorde en i mitt tycke ganska ok enkät. Den visade att jag skulle dela åsikter med dem som hör till det Demokratiska partiet i landet och därmed skulle förväntas rösta på Kamala Harris om jag kunde. Och vet ni va? Jag kom till mina svar utan att påverkas av hjärntvätt från vänstermedia, eller vad de nu säger som inte tycker att man ska rösta på Harris. Jag bara tyckte så på basen av det jag läste. Skulle jag bo i landet själv, som tex min dotter och mitt barnbarn med familj. Jag vill ju tro att jag skulle tycka samma sak då, men säker kan jag ju inte vara.

Nästa gång du förargas över någonting som har beslutats "över ditt huvud". Fråga nån som borde veta vad beslutet bottnar i. Svaret du får är troligen upplysande och du förstår hur man tänkt. Det kan också hända att du inte håller med förstås och då får du klaga. Det värsta är om du inte får nåt svar alls. Då är det inte demokrati. Då är det något annat och den termen vill jag inte skriva ut här i dag åtminstone.