Jag skrev till Presidenten

Inget är som morgonen med den första snön. I vårt fall innebar upptäckten i år en rivstart ut för att skrapa bort väldigt tät is från bilens fönster, eftersom vägen till Edits morgonträning inte var farbar med det enda fordon hon har tillstädes. Hon märkte det hela så sent så uppvärmningen började ungefär då bilskrapningen startade hos oss. För mig blev det att återvända hem, få igång Sally och sedan efter att ha levererat henne till skolan åka för att hämta Edit från träningen så även hon skulle hinna till skolan. De lär ha en nitisk matematiklärare tisdag morgnar har jag lärt mig, så bra om hon kunde överraska och vara i tid. Eftermiddagen med för middag (jag kallar maten inför träning så) och förflyttning till hallen samt sedan förflyttningen hem till hennes Mamma efter detta är ännu lite oklar, men månne jag inte ska administrera det hela med framgång ännu en gång.

Jag märker att mina dagar, som enligt receptet ska vara lugna och avkopplande börjar fyllas med saker som de facto stressar, eller håller en på tårna. Bara att tulla in paket från dotter Emilia, fundera på när det vore tänkbart att dragkeden på min vinterjacka månne är klar att hämta, då det börjar bli så pass kyligt att den vore skön att ha i morgon på träningen, tar energi. Energi tar också tankar och sökandet efter passligt jobb för våren. Det finns en del att kolla på och även förslag från goda människor, bland annat att erbjuda sig tillbaka till Åland United. Om det vill jag säga att jag är öppen för diskussion om frågan kommer, vilket inte har hänt tills vidare. Det finns en del saker som behöver stämma, men jag vill göra klart att jag finns här och man vet hur man får tag i mig. Därmed inte lovat att allt kan tas för givet i mitt fall. Men prata kan jag göra.

Den här bilden från hösten 2020 innehåller massor. Det var året då vi vann dubbeln. Det var också året då Världen stod stilla på grund av coronapandemin. Så var det minsann också året då Damernas Liga bytte namn till Nationella Ligan, eller egentligen bara till Kansallinen Liiga- förutom att vi från Klassrum 12 på KHS lanserade den svenskspråkiga varianten.

Omorganiseringen av Damernas Liga hade hållit på länge och jag, som först ordförande och sedan medlem i ligans styrelse hade fått följa arbetsgruppens rapporter och arbete rätt regelbundet. Det där med namn, logo och brand var dock något som ingen annan än de närmaste arbetarna kände till inför presentationen den där vintermorgonen. Sent på kvällen hade vi fått en mail om vilket pressmeddelande som skulle skickas ut följande förmiddag. Jag och min suppleant, tillika styrelsemedlemmen i Åland United Ted slogs av att namnet Kansallinen Liiga enbart fanns på finska och vi såg för oss hur svårt det skulle bli att lansera detta tex på Åland. Jag åkte ännu tidigare än vanligt på jobb följande morgon för att hinna bearbeta informationen. Vi hade lite korrespondens med tjänstemännen av vilka en del såg det som en miss i arbetet, ingen hade tänkt på det hela. Andra såg det som att namnet var ett namn, precis som Petteri, som inte heller översätts och därmed kunde man nog även på svenska säga Kansallinen Liiga.

Jag visste att vi behövde att svenskspråkigt namn och därmed var det faktiskt jag som meddelade att vi internt kommer att prata om Nationella Ligan. Inte Nationalligan eller det engelska National League som redan hade tutats ut internationellt. Självklart blev det faddirullan och våran styrelse gick bananas och anklagade Bollförbundet för att köra över dem. Ja, det var ju jag som var ansvarig och jag fick nog en del skopor jag med. "Du skriver ju massvis om allt och ingenting, men det här som ju är viktigt, det nämner du inte ens" fick jag bland annat höra. Som vanligt var det ingen idé att framhäva sin oskuld nåt mer, utan bara att låta saker ha sin gång. Styrelsen fick skriva noter med stora bokstäver, medan jag tillsammans med Ted pratade internt med ligans ansvariga och kom överens om i vilken mån Nationella Ligan kunde nämnas och synas.

Så här såg det ut ännu på hösten då vi säkrade guldet i Hagalund. Skylten högre upp på sidan var tillverkad på Åland med de typsnitt och symboler vi hade använt hemma, dels för att få tillgång till de kollektiva medlen, dels för att marknadsföra vår liga även för lokalbefolkningen. De svenskspråkiga medierna hade förtjänstfullt hakat på och redan hösten 2020 pratade de rätt unisont om Nationella Ligan.

Jag vill inte helgonförklara mig själv, men precis som i rätt många ärenden då verkligheten har varit annan än man önskar från supportrars och styrelses håll så jobbade jag hårt för ärendet i min ensamhet. Även i detta. Förutom diskussionerna med ligans tjänstemän, Förbundets jurister och media skrev jag faktiskt även till President Sauli Niinistö och fick svar. Han förstod vårt problem, men kunde som Republikens President inte ingripa direkt, utan han hoppades att våra diskussioner med Nationella Ligan och Bollförbundet skulle bära frukt. Dessutom önskade han oss lycka till i den snart förestående cupsemifinalen mot KuPS.

Vi ser här hur fotbollen i vårt land utvecklas. Skylten har varit tvåspråkig sedan 2021. Den officiella logon går ännu på finska, men termen Nationella Ligan är utspridd och etablerad. Se även hur mängden huvudsponsors har ökat och därmed även de pengar som klubbarna kan aspirera på för väl gjord verksamhet.

Jag vill ju inte framhålla annat än vanligt bondförnuft, men visst känner jag mig lite stolt när jag hör och ser begreppet Nationella Ligan i användning och vet att det var jag som introducerade det där i mitt klassrum den där tidiga morgonen före det började skrikas både internt och externt.

Blev ingen simning i dag. Men vinterjackan ska jag nog få ut, hoppas jag. I kväll U 21 crescendo i Stavanger.