Jag och kvinnor, samt lite om just Bajen

Förutom faktum att jag varit gift, med två olika kvinnor i sammanlagt ca 20 år och med dessa producerat fem barn är väl den bistra sanningen att jag inte kan ses som så värst framgångsrik just på området kvinnor. En traditionell flickvän hann jag med i ungdomen, tog cirka en månad om jag inte minns fel. Dock kände jag, vilket jag alltid har gjort att jag hade många kvinnliga vänner och personer som jag såg som kolleger. Ett av mina, jag dristar mig att kalla det problem, kanske är att jag trots att jag inser och även bejakar stora skillnader mellan feminint och maskulint, alltid haft svårt att inte se kvinnor göra samma arbete som män och vice versa. Så klart är män oftast fysiskt starkare och även mentalt ofta enklare att förstå sig på, ur min synvinkel. Men tankar på en kvinnlig president, lastbilschaufför eller, gubevars fotbollsspelare har aldrig känts konstiga för mig.

Så sent som 1988 var det en helt ny värld för många då vi bildade flicklaget i Sibbo Gymnasium. Många var säkert med just för att det var nytt och häftigt. Jag kan dock ännu i dag påminna mig om att detta för mig var fotboll och en utmaning att coacha jämnåriga av vilka de flesta var nya för sporten. Någonstans här i den gamla bloggen finns en mer utförlig berättelse om just detta lag och brakförlusten hemma mot Ålands Lyceum med många riktiga fotbollsspelare i laget. Jag har faktiskt bara goda minnen från dessa, mina första kvinnliga spelare. Hoppas ni mår väl!

Det fanns ingen utförlig genomtänkt agenda som gjorde mig aktiv på just damsidan även senare i karriären. För mig har fotboll alltid varit fotboll, precis som en gurka är en gurka, eller politik är politik. Då jag till följd av olika händelser, inte minst min vän Per Löfkvists återbud samma förmiddag blev utsedd som nödlösning till Distriktstränare för flickor födda 1987 tog karriären, som nog dels hamnat in på unisexfotboll med både pojkar och flickor i olika ledaruppdrag, fart på riktigt. Man var från distriktsstyrelsens sida orolig att jag skulle skrämma bort flickorna. Egentligen uppfattar jag det som tvärtom med facit på hand. En kollega ansåg att det goda med mig var att jag "behandlade dem som pojkar"... Ja, kanske det. För mig var de fotbollsspelare och jag kände till en sorts fotboll. Så utan att följa någon agenda eller medveten genuspolitik tänkte jag väl jämställt kan jag tänka mig. Att det sedan nog är stor skillnad på pojk- och flicklag gällande lagdynamik etc är ett faktum, precis som det är mellan olika lag och kanske mellan olika kulturer i allmänhet.

Här ser vi Ann-Sofie Gripenberg i Eckeröhallen. Det är hennes födelsedag då jag skriver detta, så bilden passar ju utmärkt. I denna match, som på basen av att Raquel Infante och Ayaki Shinada syns på bilden är från 2016 spelar Åland United en av de traditionella vinterträningsmatcherna. Motståndet ser denna gång ut att vara Hammarby. Vi brukade möta Bajen, Djurgården och AIK eller någon av dessa varje vinter och spela rätt jämnt med dem. Vi brukade vinna nån gång då de var i Elitettan, eller vad det nu hette på den tiden och förlorade i allmänhet då de var i Damallsvenskan, utom då 2014 mot AIK och 2019 mot just Hammarby.

Här är Hammarby i går, inför 20428 åskådare på Tele 2 Arena. Motståndare är Manchester City. De som såg matchen vet att det blev dramatiskt, med gula kort både till tränare Martin Sjögren och Manchester Citys jamaicanska forward Bunny Shaw. Den senare efter att hon valt att jubla för ett mål framför Hammarbyklacken och belönats med ett mynt i plytet. Hela matchen fick hon sedan bli utbuad, men tackade genom att försegla 1-2 segern med ett kanonmål. Finns det någon alls vid sina sinnens fulla bruk som inte kallar detta fullvärdig fotboll? Det är klart att ett herrlag skulle spöa upp bägge uppsättning efter noter. Men så skulle också en normalhyfsad manlig höjdhoppare göra i damernas OS final. Dessa frågor är uttjatade. Jag är ärlig och säger att det aldrig varit konstigt för mig, annat än att det setts med så olika ögon.

Är det här en text som uppmanar till kamp för jämställdhet? Ta det som du vill. Jag bara säger att då jag varit i det, samt rimligen umgåtts med både kvinnor och män i förmans-, underordnad- och likvärdig ställning i hela mitt liv, ser jag skillnaden men också hur mycket samma sak det är. Sponsorpengar och mediauppmärksamhet kommer med intresset. Att detta är väldigt mycket lägre för kvinnors fotboll än mäns är inget att hymla om. Men om Hammarby gör det här. Kanske andra också kan? För att få det tydligt. Jag har ingen skillnad själv. Pojkar eller flickor, spelet är det samma. DET är vad jag ville säga!