Inte helt självklar

Så var det gjort. Jag har skrivit på mitt första arbetsavtal efter sjukskrivningen. Det är långt ifrån ett heltidsavtal och det ger mig förvisso mer ersättning än jag någonsin fick av Åland United. Jag ska jobba en par tre kvällar i veckan för JIK fotboll. Exakta uppgifter bestämmer vi internt, men det blir att vara delaktig i lite olika träningar och att lite följa upp de lag som tränar medan jag är på jobb. Jag kommer att få nästan de pengar som krävs för att amortera huslånet för detta. Min titel är den ståtliga "Extra resurs inom fotbollssektionen". Sedan är avtalet till råga på allt gjort så att det är på två månader. Visst är tanken säkert att jag fortsätter efter det, men den där idén om att vara självklar kommer nog inte att finnas före jag bevisat vad jag kan för, ja vem det nu är som behöver bevis... Men, för att säga som det är. Jag är glad att ha någonting alls på gång. Någonting som jag själv vet att jag kan.

Denna kväll bedrev jag, tillsammans med Robban som igen hoppat in i laget som tränare en rätt lyckad fotbollsträning med våra P 2011or. Jag hade tänkt bli kvar för att kolla in lite andra grupper också, men ingen dök upp, så det blir väl till nästa vecka då. Officiellt börjar jag på måndag, men det är klart att fotbollen håller på hela tiden så lite kan man väl rekognoscera.

Dagen har i övrigt varit lång. Andra dagen av mitt tredagarsvikariat i Ödkarby är över. I dag fick jag undervisa lite historia faktiskt, för femmorna. Jag drog de där historierna om hur nordborna dödade prästerna för att de var för nördiga och hur Påven sedan fick kungarna att anfalla med soldater och stympa, döda och härja tills folk döpte sig. Sen hade jag bland mycket annat också syslöjd. En helt ny landvinning för mig och faktiskt en sådan som jag nödvändigtvis inte behöver göra om. Nu har jag testat, okej? Sexorna ville bryta arm och det verkade vara roligt tills de insåg att jag slår dem alla tillsammans om det krävs. En dag till alltså. En söt liten skola och riktigt roligt är det att få riva av lite lektioner utan att behöva känna ansvaret. Ett dagsjobb skulle jag nog dock behöva ifall någon ännu funderar.

En grej som slås upp i bland annat Hufvudstadsbladet är den där tröttsamma diskussionen om dragartister som besöker dagisar för att läsa sagor. Det är så oerhört utmattande att ta del av hur de samma människorna som beskylls för att vilja styra hur människor tänker genom att bjuda in sådana där av folk som värnar om det fria ordet och alltså vill bestämma att man inte får tycka att dragartister ska vara på dagisar. Finns det någon kvar som är konsekvent i sitt tänkande och agerande?

En sådan här bild snavade jag också över. På den här tiden var jag ganska självklar, såväl i skolan som i fotbollen. Eleverna hade faktiskt bett att få vara klädda i Åland Unitedtröjor vid klassfotot. Jag hade ju ett gäng som inte ännu var sålda som souvenirer och det blev ju riktigt fint inte sant?