Hejdundrande firande och vänskap

Vi är tillbaka i dödläge här på Bergshöjden. Denna måndag har telefonen inte kallat mig någonstans och veckans planering behöver göras utan att veta om jag ska jobba dagtid eller ej. I fall det blir så gäller det att ha kvällssysslorna under kontroll och blir det ej kan ju delar av dessa göras på dagen. Men jag tar gärna emot dagsjobb. Läs jag MÅSTE ha dagsjobb, så don´t think twice.

Ett av vinterns stora projekt fick vi i alla fall fixat, tack till min syster Malin, min dotter Emilia och Fredrik med kontakter etc. Min Mor, barnens Famo, systerbarnens Mommo, Vellus Anoppen och de övrigas släkting eller/och vän fyllde 80 år och vi drog iväg med Vikingline för några timmars Stockholmsupplevelse.

Här var vi väl som flest, då folk droppade på och av under olika skeden. En hel del hade också hört av sig skriftligt och en väldigt uppskattad liten bok med tankar och minnen av festföremålet kom att kunna delas ut. Då kvällen blev natt kördes Karaoke på Vikingline och både Syrran med sonen Isak och Edit med Sally som bakgrund gjorde bejublade framträdanden precis innan spurten ner till utgången och en liten väntan där som ju gjorde spurten onödig upplevdes. En bra dag helt enkelt.

På personlig nivå, förutom alla släktingar som jag varmt uppskattade att träffa, dök den här mannen upp och gjorde mig mållös. Kåke, som jag ju berättat om förut och alla med någon anknytning till Åland känner, dök upp och av ren godhet gav han mig och därmed min Mamma en 80 årspresent som jag aldrig kommer att kunna återgälda, tror jag åtminstone. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna sådana bekanta/kompisar/vänner, men Kåkes bidrag till vår kväll gjorde mig väldigt, förutom glad även emotionellt fundersam. Som min, egentligen nog, kloka dotter Edit sade så ska jag inte fundera på hur jag kan återgälda snällheten. Riktig snällhet behöver inget tillbaka, det är det som snällhet är, sa hon. Precis. Rätt har hon ju. En primalreaktion blir ju ändå att man så gärna vill göra något snällt tillbaka, eller kanske till någon annan som man tycker behöver det. Det är väl så det fungerar. Pay it forward liksom. En vacker dag då jag kan och det blir läge så. Tack Kåke!

En liten blick mot fotbollsvintern ger vid handen att Åland United nu har bekräftat tre träningsmatcher och två Ligacupkamper. En av dessa går på hemmaplan och tre i Sverige. Då jag ju varit med förut kan jag konstatera att det är några gamla godingar som går igen. AIK brukade komma till Eckeröhallen, GuSK kom till WHA och vi brukade vara till Eskilstuna. Jag håller med om att det är synd att så mycket går på bortaplan, men detta är vad man får kan jag tänka. Klubbarna har alla uppvärmda konstgräsplaner och får motstånd på närmare håll om de vill. Till Åland Kommer man bara om man måste, som HPS gör i Nationella Cupen. På herrsidan får IFK Mariehamn nog lag att komma hit. De lagen är i regel sådana som ser resan som en utmaning då de får möta ett lag ur en starkare serie. På damsidan är det sällan som sådana lag har ekonomi eller läge att resa hit för träningsmatcher. Så förändras tiderna. För ÅU blir det viktigt att gå vidare i Nationella Cupen för att få försäsongsmatcher. Just nu är den sista bekräftade kampen den 8e Mars då ligastarten går sista helgen i april. Jag är inte helt inläst på Cupen, men lagen ur högsta ligan brukar inte gå in förrän kring Kristi Himmelsfärd. Kanske det är annorlunda i år dock?

Varför inte fler motståndare från Sverige då? Jaa, de har ju eget cupspel där under våren, så det är inte helt raka vägen. Kanske man dock har lite i bakfickan som man presenterar efter hand? Det har man brukat ha råkar jag veta. Allt gott i allafall. Det ska bli intressant att se!