Ett rum, ett liv

Jag tror att alla som någonsin varit med om en flytt, eller bara en genomgång av ett lager av något slag kan instämma då jag säger "Herrejessus vad det samlas grejer under några år". Nu är det inte mer dramatiskt än att jag åkte till Klassrum 12 för att ge lite Lebensraum åt Håkan som ska jobba där i mitt ställe ännu åtminstone under vårterminen. Om man tror att salen nu är tömd och att det är jungfruligt orört och spökligt där, då misstar man sig enormt. Jag tog helt enkelt bort ett antal grejer som jag samlat på mig där under alla år, samt tömde lådorna på fotbollspapper, visselpipor och faktiskt några kvarblivna betyg som ingen gjort anspråk på på ca 20 år. Det som finns kvar, vilket är mycket, kan städas bort, kastas, användas eller bara lämnas för någon annan att gråta över.

Här är några av de saker jag befriade klassrummet som ska fungera utan mig från. Vi ser muskelpingvinen som en kille som hette Melvin gav mig en gång "för att han ville eller nåt". Vi ser även fina teckningar av Sally och en klädhängare med fotbollar och texten "Pappa" som jag tror Edit gjorde nån gång. En kaffemugg föreställande Sally som baby och en tandkrämstub som jag tror en dam som hette Sara efterlämnade "Ifall någon skulle behöva borsta tänderna här i klassen". Vi har ett lager teckningar som föreställer mig, som nu inte ska pryda halva tavlan mera. Inte heller hjärtat som förkunnar att jag är "Bästa läraren" tyckte jag behövde vara kvar. Min fina influencer utmärkelse som jag fick julfesten 2021, tror jag kommer hem med mig, precis som den fina tomten som suttit fast i taket sedan 2020 och den där lilla gröna vad det nu är som två kvinnor (Tuva och Ida-Maria hette de visst) kom med för nåt år sedan. Min fina ko- tavla som meddelar att det i Afrika finns en ko som heter Virta, en av mina 9A klasser gav den till mig, klassrummets sanna maskotar Hjärtrud och hans flickvän, ugglan Måd fick flytta ut i dag också, precis som min sargade England kaffemugg med bara halva örat kvar. Jag har brukat ha den muggen som exempel då vi pratat om Petrus. Även Three Lions flaggan som jag en gång köpte på Wembley kommer hem med mig. Den har varit i god användning under medeltids- och sedan även nationalismundervisningen. Inga av dessa prylar betyder så särdeles mycket för någon som ska vara i klassrum 12 och inte har bakgrunden, eller ens kontakt med folk som varit involverade. Jo, om nån undrar. Jag tog med den flygande kossan Kovid också, samt påsen med mina vända kor som varit instoppad i hyllan länge till följd av nutidsmänniskans brist på respekt. Sant!

Från dörren togs nu ner den gamla planschen som visar Finlands damlandslag från 2005 inför EM premiären mot England. Den med texten "Kiitos Suomen ihanat naiset" på baksidan. Den som en gång gav en förälder orsak att ifrågasätta huruvida åländska skolor är svenskspråkiga eller ej. Jag hittade sparade dokument från tidigt 2000-tal gällande Finlands Bollförbund, Ålands Fotbollförbund, IFK Mariehamn och Åland United. Alla dessa har nog officiella kopior som finns på de rätta ställena, men för en historiker kunde det finnas enorma källor att granska här. Massvis med klassfoton och planerade lägerskolor samt inte minst några då unga fotbollsspelares träningsdagböcker fann jag och placerade i en kasse och ska bevara dem någonstans... Nog...

Vad finns kvar? Jo, massor. En hel del julpynt i taket, inklusive den flygande kråkan, samt ett påskägg. Samtliga planscher på bakre väggen. Massvis med gammal julfestrekvisita och en låda med texten "Josefs kläder". Säkert 5-6 fyllda väskor med mina gamla papper finns ännu högst upp på hyllan. Om jag någon gång är tillbaka får de vara där till pensioneringen eller historikerna. Vill någon förstöra dem nu, go for it. Ingen vet vad det finns i dem nämligen. Och behöver man en lampskärm, en röd cowboyhatt, en icke fungerande pilbåge, ett par underbyxor, nylonstrumpor, en bh eller vad tusan som helst. Klass 12 levererar ännu, om ingen tar bort dem därifrån alltså. Jag såg att det ännu finns några bindor kvar där i hyllan. Vet ej med sista datum där, men pass på om man vill ha så länge de finns där.

Ett liv, ett klassrum (trots att jag haft flera sådana). Alla goda tankar går nu till dem som ska jobba där. Jag kanske är tillbaka en dag, kanske inte. En klok person sade till mig i dag att det dummaste jag kan göra är att intala mig att jag måste gå tillbaka om jag har minsta tvivel om det. Jag tror hon visste vad hon pratade om.

Om jag sedan är tillbaka, då får jag fundera på vilka gamla minnen jag ska projicera genom att släpa dit allt som jag nu bar ut. Kanske det då är att låta nya minnen och upplevelser fylla väggarnas innandöme. Jag har inte heller varit i Åland Uniteds omklädningsrum på över ett år. På basen av bilder och filmsnuttar ser det ganska lika ut där ännu i dag. Men det är inte min sak att säga hur där ska se ut. Det är för dem som nu är där att avgöra. Jag vet hur där var då. Jag hoppas de minnena kan respekteras, precis som jag försöker respektera de nya minnen som nu skapas hos andra. Så även i Klassrum 12.

Året närmar sig sitt slut. Av alla mina fem barn kommer endast ett att vara på Åland. I går åt vi middag med tre av dem samt en Stockholmare med hund som entourage. Jag har nog minnen av hur man skulle fira nyår i min barn- och ungdom. Dessa har ingen betydelse i dag. Alla firar som de gör nämligen. Jag kanske i år lyckas med att sova vid årsskiftet. Då syndar jag i varje fall inte.