Det kom en svensk in i bastun

I dag, Halloween och i övrigt en dag då jag kommer att vara så social att jag inte vet hur jag ska hålla mig. Onsdagskvällar har jag upprätthållit min hobby att hjälpa JIKs Pojkar födda 2011 och i går ropade jag mig igenom nästan en och en halv timme så jag blev helt slut. Att folk, inklusive jag själv i så många år före detta, gör sådant efter att ha jobbat en hel dag får mig att uppskatta dessa människor och alltså även mig själv som jag varit tidigare ännu mer. I dag ska jag förutom att få Sally transporterad till utlovad bus och godisrond och fixa mat åt Edit, som ska få sin fot kollad på träningen ha ett möte om höstens fortsatta skola i min frånvaro. Dessutom är jag bjuden på lunch hos en man som bor här nära, låt oss kalla honom Grann Erik. Grann Erik är i grunden svensk och alltså väldigt trevlig. Han skulle bjuda på surkål och korv och jag ansträngde mig för att själv inte verka otrevlig då jag poängterade att det där med korv låter bra...

Svensk ja. Det gick för nåt år sedan elaka rykten om att jag inte gillar svenskar. Detta är helt felaktigt. Jag känner många svenskar som jag faktiskt gillar. Både släktingar och förhoppningsvis snart, eller vid något tillfälle ingifta i familjen svenskar känner jag. Min dotter har gubevars fått svenskt medborgarskap, fast hon inte lämnar Finland då det kommer till ishockey säger hon. I min bekantskaps och kollegakrets både i skolan och inom fotbollen finns svenskar som jag gillar. Det bästa med dem är att vi kan skratta åt hurudana de är... Liksom så klart jag, som ju jobbar hårt på att inte vara svensk... Så hårt jobbar jag som bara en äkta finne kan jobba med det!

Salig President Kekkonen visste hur man badade bastu han. Undrar om just detta kan ha gett oss vår starka neutrala status i hela Världens ögon...

I mitt fall var jag härom dagen på en lokal badinrättning. Efter mina några längor i bassängen och min halvtimme i bubbelpoolen som för dagen inte bubblade skulle jag avsluta besöket med att bada lite bastu. Jag är inte vad jag brukat vara, både mediciner och annan svaghet gör att jag numera mest uppskattar snabba och smärtsamma sessioner, eller lite långdragna och milda.

Värmen i bastun var rätt "passlig" för att uttrycka mig tydligt. Efter en stund kom en karl in, spritt naken som sig bör och utan sittunderlag, vilket uppskattas av en sådan som mig. Han undrade, som man också ska om det var okej att han slängde på lite vatten. Eftersom en sådan som jag aldrig säger nej till en sådan fråga då jag själv sitter naken i bastun var saken klar. Av hans accent hade jag hört att han nog var från landet i väster som en gång i tiden hörde till det land som vi i dag kallar Finland.

Nåja. Killen kunde bada, det var klart. Han slängde på skopa efter skopa. Sådant har man ju varit med om. Problemet med just detta exemplar var att han pratade hela tiden. "Aah det här är så bra för min andning" kunde han säga. "Jag älskar kontrasten mellan kylan där ute och det här" kunde han ta i då han öst på ännu fem skopor. Jag behövde i detta skede inte alls jobba hårt på att gräva fram min inre finne. Alltså, jo man får prata i bastun. Detta ska då vara respektfullt grymtande och man ska på riktigt inte bry sig det minsta om vad den andra svarar, men man nickar och accepterar att ett ljud har hörts. Den här svensken han bara pratade och verkade dessutom uppskatta mig och den andra farbrorn som satt lite ifrån. Nästan att han sade sitt namn och frågade efter våra, men så långt kom vi aldrig.

Hett blev det i alla fall och som sagt, jag pallar inte för normal bastu i mitt nuvarande hälsoläge. Men bastukoden för, jag vill kalla mig finländare, är att absolut inte gå ut före hetsarna är färdiga. Ut ville jag dock. Till min hjälp kom Svenskens 8-9 åriga son som absolut ville gå ut. "Nej nej, jag har två minuter kvar här inne. Gå du så kommer jag sen" sa han till pojken. Vadå två minuter kvar? Tänkte karln liksom ta tid på nåt sätt och sedan gå ut utan att känna total utmattning?! Det snurrade i huvudet av många orsaker, men jag kom på ett sätt att rädda mig. Jag utnyttjade barnet. "Jag gör det här lätt för er" sa jag och nickade åt pojken. Så steg jag upp och gick ut i den sköna duschtemperaturen. Jag undrar om Svensken begrep alls vad jag menade. Han nickade och log bara, just så där som svenskar gör. Jättetrevligt alltså.

En stund lutade jag mig mot väggen och fick det mesta av illamåendet och de svarta fläckarna för ögonen att försvinna. Då jag hade torkat mig och gick ut till bilen kände jag att jag hade vunnit en moralisk seger, vilket är väldigt viktigt då man badat bastu. Jag tror att Svensken inte upplevde det samma. Han var säkert bara go och glad och tänkte "Vilken trevlig kille han där var". Jag vet inte om jag gillar det eller ej faktiskt.